Vad är sexarbete?

Många tror att man väljer att använda ordet sexarbetare i ett försök att legitimera det som yrke samt för att öka acceptansen för gruppen i samhället, det är delvis sant men det finns flera anledningar som är lika viktiga.

Sexarbete är arbete

Det är långt ifrån alla som utför olika typer av sexuella tjänster som identifierar aktiviteten som sitt yrke, även om det är många som gör det. En del tycker att det är en hobby, andra att det är en del av den privata sexualiteten medans vissa, av olika skäl, känner att de saknar andra realistiska sätt att försörja sig på. Men de allra flesta anser faktiskt att de utför ett arbete och därmed borde ha samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter som andra arbetare.

Sexarbete är något man gör, inte något man är

Människorna som arbetar med sexarbete är inte den homogena grupp som samhällets stereotyp oftast låter påskina. Andra grupper som utför olika typer av tjänster mot ersättning anses aldrig besitta en rad gemensamma egenskaper, där skiljer man nästan alltid på vad man gör och vad man är. Sexarbetare borde rimligtvis förtjäna samma respekt. Att vi valt att arbete med sexuella tjänster i någon form säger per automatik inget om vår bakgrund, samhällsklass eller livssituation. Det är inte heller sant att sexarbete nödvändigtvis är något man behöver ”räddas” ifrån. Svenska samhällets sociala insatser bygger, med något undantag på inställningen att alla sexarbetare är offer. De som inte anser sig behöva hjälp att lämna sexindustrin antas lida av ett falskt medvetande. I princip ett omyndigförklarande som innebär att man inte förstår sitt eget bästa. Enligt samma antagande är just detta ytterligare ett bevis på hur destruktivt det är med sexarbete. Teorin då är att man mår så enormt dåligt att man lever i förnekelse och inte klarar av att erkänna det ens för sig själv. Alltså måste man räddas från sin olyckliga situation.

Nu finns det ju faktiskt ett flertal studier (UK, Nya Zeeland, Australien och Holland) som jämfört välmåendet mellan kvinnor som arbetar med sexarbete och kvinnor med andra yrken. De visar att endast en minoritet, oftast de som arbetar på gatan, mår sämre än kvinnorna i den andra gruppen. Den stora majoriteten av sexarbetare mår lika bra, eller bättre, än de som försörjer sig på något annat än sex. Men man ifrågasätter inte om tandläkare, frisörer eller politiker är lyckliga och tillfreds. Det är ju faktiskt så att lycka är en personlig upplevelse och inte nödvändigtvis är kopplat till vad man arbetar med. Självklart är ju detta sant även för sexarbetare.

Sexarbete och socialt stigma

De flesta organisationer som arbetare med rättigheter för människor som arbetar med sex, erotik och sexuella tjänster är eniga om att användningen av ordet sexarbete är viktigt. Dels för att markera att det handlar om en ekonomisk aktivitet, dels för att det anses vara mindre stigmatiserande än ord som prostituerad och strippa. Men trots att Världshälsoorganisationen (WHO 2001; WHO 2205) och Förenta Nationerna (UN 2006; UNAIDS 2002) använder termen sex worker, sexarbetare, vägrar svenska myndigheter och politiker att göra det. När EU-parlamentet i resolutionen ”Prostitution – which stance to take” rekommenderade medlemstaterna LÄNK att de som frivilligt ägnar sig åt sexarbete ska konsulteras i frågor som berör dem, på ett internationellt, nationellt och lokalt plan sa justitieminister Beatrice Ask “Däremot är det mer kontroversiellt att parlamentet rekommenderar medlemsstaterna att formulera en uttalad policy som innebär att medlemsstaterna ska respektera de prostituerades rätt att fritt välja att arbeta som just prostituerade och att låta dem komma till tals i alla frågor som rör dem. Det är en främmande syn, en ståndpunkt som är väldigt svår att förena med den syn på prostitution som jag tycker att man ska ha.”. Andra marginaliserades gruppers beslut att använda nya, modernare och mindre stigmatiserande benämningar respekteras nästan alltid. Vi tycks inte ens ha den rätten i Sverige till skillnad från, i princip, alla andra europeiska länder.

Sexarbete innebär solidaritet

Alla sexarbetare påverkas, mer eller mindre, av det sociala stigmat och de fördomar det innebär. Vi är alla också medvetna om att vissa grupper drabbas hårdare än andra och då blir ju ofta en instinktiv reaktion att ta avstånd från dem för att skydda sig själv. Någon som jobbar via nätet kallar sig eskort för att markera skillnaden gentemot gatuarbete. De som ägnar sig åt striptease kallar sig kanske för dansare och arbetar man med telefon sex kanske man väljer att använda telefonvärdinna. Men för att kunna arbeta mot fördomar, för rättigheter och för att kunna stötta de i en socialt mer utsatt situation är det viktigt att vi visar förståelse för varandras individuella val och undviker en hierarki och maktordningen en sådan innebär. Att använda sexarbete är att visa solidaritet eftersom det är en inkluderande term som innefattar alla som utför en sexuell tjänst eller aktivitet mot ersättning. Alla har samma värde, kan känna sig inkluderade och dessutom blir det lättare att slippa i detalj redogöra för var, hur och när man utövar sitt arbete. Man arbetar med sex, punkt!

Men vad räknas egentligen som sexarbete?

”Well, if it walks like a duck, quackes like a duck, it’s probably a duck”. Alla tjänster som på något sätt är tänkta att leda till sexuell upphetsning och eventuellt klimax är sexarbete, även när inte fysisk beröring eller ens fysisk närvaro äger rum. Sexarbetare kan arbeta utomhus eller inomhus. De kan arbeta med striptease och privat posering, eller med porrfilm och foton. De kan självklart också sälja tjänster via webcam och telefon. Men även andra som inte är inkluderande i ovan nämnda ekonomiska aktiviteter kan anses utföra sexarbete. Om den sexuella aspekten av arbetet påverkar en persons identitet och självuppfattning kan det också vara sexarbete, exempelvis om man arbetar som butiksbiträde i en sexbutik.

Sexarbetares rättigheter är mänskliga rättigheter

Slutligen är det viktigt att påpeka att vad man än anser om sexarbete så är även vi inkluderade i de globala mänskliga rättigheterna. Trots att det borde vara självklart ignoreras detta faktum, på ett eller annat sätt, i så gott som alla länder. Mänskliga rättigheter värda att nämna är bl.a. ”Envar har rätt till arbete, fritt val av sysselsättning, till rättvisa och tillfredsställande arbetsförhållanden och till skydd mot arbetslöshet” samt ”Ingen må utsättas för godtyckliga ingripanden i fråga om privatliv, familj, hem eller korrespondens, ej heller angrepp på heder och anseende”. Läsa gärna mer på ICRSEs hemsida. Det hela är ju egentligen ganska enkelt, det råkar ju faktiskt vara så att sexarbetare också är människor och därmed borde vi kunna omfattas av samma rättigheter och lagar som alla andra.

Länkar i texterna ovan kommer inom kort.